fredag 30 december 2011

Vi syns nästa år, nu drar jag till Dalarna!


Gott Nytt År och sådär. Här har de skjutit raketer sen i förrgår. Personligen har jag lite svårt att förstå poängen, men det finns ju folk till allt. Tydligen.
Själv har jag tagit en avstickare i vantstickandet (haha.) och gett mig på (nu byter vi språk, håll i er) a scarf for a wee scottish guy so he wont loose his family coloured one. Mönster och bilder utlovas senare. Och mer vantar.

Nu ska jag packa väskan och dra till Dalarna och se till att det nya året får ordentlig fart i starten.

torsdag 29 december 2011

Mitten mania!





Det blev många vantar...

Först tre par julklappsvantar till vänner. Två par efter andras mönster (hittat på ravelry) och ett par (de blå/svarta) efter eget huvud. Jag ska sätta mig och rita ner det någon dag om jag hittar nåt program som har rutsystem i pdf-form. Det finns säkert, jag har bara inte letat.

Och så till sist ett par till mig! Fina, fina Chutulu-vantar!

Jag är nästan trött på att sticka vantar, men några par till blir det innan jag ger upp. Det går så fort, och det är så roligt att se mönstret växa fram. Allra roligast är det med melerat garn, så att det blir lite skiftningar. Fågelvantarna kom till användning nästan direkt eftersom mottagaren druttade i sjön och behövde varma torra vantar, vilket hon som av en ren händelse hade fått. Snygga var de också.

tisdag 20 december 2011

Konsten att slå in ett paket




Jag tycker och har alltid tyckt att det är askul att slå in paket, däremot är jag av den bestämda uppfattningen att paketinslagning är något som aldrig ska tas på stort allvar, om man inte har med Japanska affärskontakter att göra då det tydligen är kulturellt jätteviktigt att det är snyggt (protips: Blå-gult. Funkar alltid om man förklarar att det är svenska färgerna. Eller andra färger beroende på vart man kommer ifrån).

Här är iallafall ett sista- minuten tips till julklapparna. De dåliga bilderna får ni ha överseende med.

Slå in klappen i ett fint papper.
Virka en blomma/stjärna i nån snygg garnrest (gärna effektgarn).
Om du vill, dekorera med pärlor och paljetter.
Fäst på paketet med en klutt lim eller dubbelhäftande tejp.
Se till att inte katterna hittar den först.

måndag 12 december 2011

garn, garn, garn...


... garngarngarn...

söndag 11 december 2011

Mönster Stickad Rislampa




Efter önskemål, såhär har jag gjort;

Du behöver:
1 ljusslinga för inomhusbruk
1 paket små rislampor för ljusslingor från Granit. (man kan ju såklart göra till vilka rislampor som helst, men då får man justera storleken själv)
mohairgarn . Jag har använt Rowans Kidsilk Haze, men vilket som helst liknande borde funka. Det går verkligen inte åt mycket, så har du små rester så borde du klara dig på det.
Strumpstickor nr 4


Så här gör man:
Lägg upp 38 m på stickor 4.
Bind ihop till en cirkel och sticka slätstickning runt i 20v.
Maska av.
Innan du fäster trådändarna så petar du in den platta lampan, och vecklar upp den inuti garntuben. Fäst sedan trådarna och justera öppningarna samtidigt så att öppningarna blir lika stora som på lampan.

Hepp. Färdigt. Gör 9 till. Eller hur många du nu vill ha.

fredag 9 december 2011

Omlottkofta med röda band




Det här är en av de skönaste koftor jag har. Den är stickad i Rheuma Thermal Wholle från Sachenmayr, som är riktigt tunnt, så det tar låååång tid att sticka, men resultatet är helt klart värt det. Så hette iallafall garnet när jag köpte det för några år sen, nu heter det Fine Wool, och det var nog ett vettigt namnbyte, för i mina öron låter Rheuma Thermal som något som händer lungorna på ett plågsamt och ljudligt sätt. Rekommenderas varmt dock, men få inte för er att sticka sockor i det trots att de hävdar att man kan för det är inte värt tiden, de kommer inte att hålla.
De röda banden ingår egentligen inte i mönstret (ett som tillhör garnet, har dock ingen hänvisning till det utan det finns i en av deras kataloger) utan jag la till det för att stabilisera upp kanterna och för att göra nåt mer av koftan.

Jag har stickat fler koftor av den här modellen, så det dyker nog upp bilder på fler när jag får tid och fotografmöjligheter.

tisdag 6 december 2011

Katter och mormorsrutor...




... är en lysande kombo.

Dagens trevliga besked är att Amelias ögonproblem inte är en infektion utan någon sorts stressreaktion (kan hända vem som helst som helt plötsligt har 5 kattungar som dessutom blir större än en själv och brottar ner en för att få dia) som borde gå bort med tiden.

Själv ska jag ge mig ut på jakt efter en skrivare för att horda vant-mönster (monster? Gränsen är hårfin ibland).

måndag 5 december 2011

Just nu...


...är det roligaste som finns att sticka mönsterstickade vantar. Gärna med fåglar.

torsdag 1 december 2011

Kråksparks spetsstickade muddar


(med knappar)

Drops Alpaca

Jag testkörde ett mönster åt mamma Kråkspark (http://www.krakspark.blogspot.com/) igen, här är resultatet. Jag testkörde ett annat mönster också, men gav bort de muddarna och har inte lyckats jaga fatt på dem i synkronisering med en fungerande kamera än, så det kommer.
Mönstret var finemang, btw.

Jag är fast med enbart en tråkstickning igen. Har precis avslutat en mastodontvirkning, och är inte så motiverad till nåt alls, så jag väntar på att Inspirationen (tm) ska komma och slå sin något kletiga klubba i huvudet på mig.

Jag har för övrigt börjat gömma mitt nålfodral. Jag hittade det längst in under sängen i morse. Och jag VET att jag la undan de på vad jag (naivt, hur länge har du haft katt egentligen stumpan??) trodde var ett säkert ställe. Inga nålar borta, så jag slipper bidra till den makabra samlingen i glasskåpet i entrén till djurakuten...

För övrigt jag jag planterat om växter idag, och hoppas att överanvändande av näringspinnar ska väga upp det faktum att det är helt fel årstid att plantera om. Gnäller krukväxterna så tänker jag påpeka att min lägenhet är inte så mycket en borg som en totalitär stat med mig som envåldshärskarinna och om det inte passar så kan jag ställa ut dem till rådjuren.

onsdag 30 november 2011

Den allmänna oredan



Det har varit rörigt ett tag...

Nytillskottet har kommit, och vi har alla tre försökt vänja oss vid varandra, med varierande framgång. Det kommer att bli bra, men helt enkelt är det inte med alla viljor och rädslor och det har varit en del fräsande och tjurande och nojande. Och en hel del spinnande och gosande. Jag har fått vänja mig vid en katt som inte är praktisk som en IKEA- möbel som min tidigare, och har fått lära mig att lämnar man garnnystan framme så är de sönderlekta på morgonen. Den sista kvarvarande kaninen som väntade på att bli sitt adoptivhem mötte döden en natt, och jag lyckades nätt och jämt rädda longcat ur munnen på en besviken Amelia som nöjd kom spatserande med sitt nyaste fynd.

Och nu är det ju snart jul och det känns som att man inte kan publicera nåt man gör, för allt är ju ändå julklappar och ska vara hemliga. Så det blir lite kattbilder...

onsdag 16 november 2011

De där monsterrutefiltarna...

En sak man till exempel kan använda monsterrutefiltar i babyfilt-storlek till är att göra katt- transportburar lite mysigare (i det här fallet den marinblå-röda, se tidigare inlägg). De kan till och med bli så mysiga att intet ont anande katter går in och lägger sig helt frivilligt och myser innan man ska gå. Det innebär ju förstås inte att man slipper högljutt klagande under färden, men lite varmare om tassarna vart det iallafall....
Det är skönt när man hittar en användning för något man gjorde mest för att.

tisdag 15 november 2011

Tillökningar, musselkanter och reafynd



Nu har det blivit lite många projekt på en gång igen.... Men det är ju så underbart med garn. Jag har lyckats dra ner M ordentligt i garnträsket, hon är helt såld och envis som en get och jag lyckades tigga till mig två underbart fina svarta mobilfodral, varav den ena har en liten musselkant. Bild kommer, jag tänkte att jag skulle brodera nåt på dem.
Själv håller jag på att fylla en läderfåtölj med upprepade garner från billiga tröjor som jag har kommit över, och en egen gammal som jag råkade köpa på rea i en för liten storlek. Jag måste verkligen få tag på en färggryta, för en del av garnerna skulle kunna få en så fantastisk färg med lite hjälp.
Kragen på bilden är från två nystan reafynd som jag inte kunde motstå.

Och det Blåkulla- Holmska hushållet ska få tillökning. Efter mycket funderande så bestämde jag mig för att adoptera en liten kisse från Stockholms Katthem vid namn Amelia. Wiskey kan behöva en kompis och jag tror att de kan komma bra överens, de har samma humör bara väldigt olika storlek. Jag blev iallafall kär väldigt snabbt, och jag fick klappa kattmage, så jag tror att det var ömsesidigt. (hon luktade gott också!)

Nu är det sysseldags igen. Jag ska packa stickor och garn och bege mig till M för te, garnigheter och kattprat.

onsdag 9 november 2011

Återupptäckten av det forna Gallien och allmänt Kaos


Just nu är jag lite mitt i alldeles för många projekt och har väl trasslat in mig i trådarna kan man säga. Jag har lyckats fått lite koftor fotade, men måste jobba lite med bilderna innan de kan visas, däremot sprang vi på oanade skatter när vi var ute i skogen som jag måste dela med mig av.
Mitt hem är lite lätt magiskt i det att det ligger i Sthlms mått hyftsat centralt och ändå har jag skog direkt utanför fönstret med norra Europas minst rädda rådjur (de är faktiskt ganska skumma), ekorrar, en miljard fåglar (minus några skator som min kära katt till stående ovantioner från hela huset käkade upp för några år sen), harar och nu även det forna Gallien.

Japp, det är sant. Döm om våran förvåning när ingen mindre än Obelix låg mellan berghållarna med näsan ner i marken. Vi hjälpte honom såklart upp, borstade av honom lite och passade på att ta lite foton. Eftersom han fortfarande var lite rund under fötterna (ojämt underlag, den har man hört förr...) så la vi honom i framstupa sidoläge när vi gick.

I övrigt har jag fyndat lite tröjor igen som ska repas upp. Behovet av en färggryta börjar bli ganska jobbigt nu. Jag måste försöka hitta någon billig. Jag har stickat/ virkar lite provmuddar(bilder imorgon!) åt mamma kråkspark och imorgon är det dags för syssel med M igen.

lördag 5 november 2011

Note to self :

Även cheap-ass dammsugare kan äta upp mormorsrutor med förvånande hastighet.

torsdag 3 november 2011

Mössan (a.k.a the new shit)


Så, äntligen en bild på Mössan (tm). Om intresse finns, kan jag skriva ett mönster. Den är underbar, och vi älskar varandra innerligt. Jag funderar på att handtvätta den lite dock för att få lite form på den, men det kan få komma naturligt också.

I eftermiddag ska jag och Ferret iväg och utbyta kärlek till monsterrutor på Sollentuna bibliotek med andra likasinnade.

onsdag 2 november 2011

Syssel med Miss M


Igårkväll var det syssel med M, och inte mindre än två avsnitt av Miss Marple (som också konstant stickar) avhandlades. Sockor och koftor stickades, kakor och bröd åts och te sörplades. Som sig bör.
Den stora färgglada stickningen är Ms(socka som går upp över knät) och den lilla svarta(pulsvärmare) som knappt syns till vänster är min. För alla anglofiler finns även en burk limecurd med i bilden.

tisdag 1 november 2011

Monsterrutearmbåge


Vilket borde vara ett erkännt medicinskt begrepp, men som antagligen skulle framkalla skrattsalvor om jag kom inte till vårdcentralen och gnällde om det. Nåja, det är inte så allvarligt. Det är ju inte första gången och jag har numera lärt mig att inte vara så förbannat envis och faktiskt sluta när det börjar göra ont istället för att tänka "... bara lite till..." så brukar det gå över hyfsat fort istället för att bli allvarliga saker (tm) och hålla mig borta från garn i månader. Undrar om det här är ett ålderstecken på att jag har börjat bli stor och vis eller nåt. Se på fan, vem hade kunnat tro det?!

Och jag har en massa upprepat garn som bara väntar på ett blir något riktiskt snyggt. Jag älskar härvor, jag tror att det är hamstertendensen som kommer fram. Om jag hade kindpåsar skulle jag antagligen förvara garnet i dem, men nu får det bli lådor istället. Om jag blir rik och berömd ska jag ha ett Joakim von Anka- valt med garn och simma omkring i det. Eller kanske inte. Det skulle bli rätt opraktiskt. Jag tror att jag ska gå och handla nu så att jag slutar skriva en massa skit.

måndag 31 oktober 2011

Flowers 'n' stuff


Jag gör såna här blomsjalar när jag får udda konstiga nystan över, ju mer spretiga garnerna är destå roligare blir sjalarna. Den här jag kom till samtidigt som kaninerna, men har inte lyckats bli bortadopterad än. De går att göra i lite olika varianter, det är är en lite mer avancerad modell.

Det blev inga foton idag, för jag var lite virrig i huvudet när jag kom hem från hjärnskrynkleriet så vi bestämde oss för att ta det en annan dag. Imorgon blir det sysslande med M iallafall, jag har blivit beordrad att baka något tantkakigt. Sweet, sweet stuff.

Satt och tittade lite i alla mina hundratusen anteckningsböcker idag, det har av olika skäl blivit rätt många under åren, men de är totalt livsnödvändiga för att mitt huvud inte ska explodera av alla ideer. Egentligen borde jag använda dem ännu mer än vad jag gör, och jag har en liten plan om att försöka träna mig själv till det. Jag har nämligen en smygande misstanke att det kan bli lite mindre kakafoni i huvudet då...

söndag 30 oktober 2011

... och lite mer monsterrutor...



Någon som behöver babytäcken? Eller har några frysande pingviner/ barn i afrika/ kattungar/ gremlins? De blev till av bara farten och jag vet inte vad jag ska göra med dem. Det pastellfärgade är i bomull och ekologiskt, och det andra är i ull, men maskintvättbart.

Imorgon får jag hjälp av The wee Scottish guy att fota alla tröjor och koftor, så sen kommer det upp lite sånt också.

lördag 29 oktober 2011

You say mormorsrutor I say monsterrutor


Hursom helst så tar de över ens liv ganska lätt, utan att man märker det.... Jag misstänker utomjordingar, CSI, KGB, Illuminati, Bäverkonspiratörerna och Scientologerna. Inte i någon speciell ordning och antagligen alla på en gång i maskopi med varandra. På ett stickcafé för folk med samma åkomma som jag (gravt garnberoende) för ett tag sen bondade jag med en annan likasinnad som också hade råkat ut för samma konspiration och inte heller kunde sluta. De är överallt, mormorsrutorna. Där du minst anar det. I NK:s julskyltning. På en soffa i True Blood. På axlarna på Sherlockholmes som springer runt på hederna i det Engelska landskapet.
Det senare fick influera den här skapelsen, fast i en annan färgställning. (tyst revolution!) Mästarens var fint blå-grå melerad, och min blev gråmelerad och rödmelerad i Rowans Tapestry- garn. Som för övrigt är ett instressant garn, inte nog med att det är som moln i garnform, det innehåller dessutom soyaprotein, alltså en råvara som är väldigt lättodlad och bra för miljön. Hur man har lyckats få mjuka fina fibrer av det vet jag inte, men lite fantastiskt är det.

Och det blir ingen pingvintröja den här gången. De har tydligen blivit helt dränkta i tröjor där nere, så jag får vänta på nästa oljekatastrof. Det var det här med en djävul på ena axeln och en ängel på den andra. Har ingen ett tramisgt djur som behöver en tramsig tröja (inga jävla knähundar) så att jag får ut mina primala lustar?

Oh, well. Nu ska jag slita mig från indoktrinerandet och diska lite.

fredag 28 oktober 2011

En gång är en fika, fyra gånger är en tradition


En tradition har skapats. Någon dag mitt i veckan träffas jag och M för junta. Konceptet innehåller lite mat (ofta nåt som går fort eftersom vi ofta är hungriga som vargar, trötta och vill sätta igång fort) stickning/virkning, te och kaka och engelskt drama. För tillfället betar vi oss igenom alla Miss Marple, sen står Poirot på turlistan och sen kommer huset Elliot. Längre än så har vi inte planerat, men det är ju rätt långt fram så det ska nog ge sig. Vi borde skaffa oss någon sorts pastellfärgad mössa var, men någon heder i kroppen har vi faktiskt kvar.

Och det här är faktiskt för jävla sött. Jag tror att jag måste sticka en pingvintröja. Eller fem. http://theyarnkitchen.blogspot.com/2011/10/penguin-power.html

I övrigt är det det här med mormorsrutor. De är askul att göra, och astråkiga att sy ihop. En lösning är ju förstås att göra en enda stor, men det är inte riktigt samma grej. På bilden är en filt jag gjorde från och till jobbet förra hösten. Jag hann i snitt 6 rutor per resväg, beroende på om jag somnade på t-banan eller inte.

Jag vill brodera. Jag behöver en skrivare.

torsdag 27 oktober 2011

Torgvantar á la mamma Kråkspark


Som tack för ett par fina torgvantar lovade jag att provsticka samma mönster på engelska åt min stickande mamma. Det gick alldeles utmärkt, trots att jag inte hade samma garn utan nåt melerat blå-vitt som jag har fått från en tjej från Finland för några år sen, så mina blev lite längre och grövre, men det gör ju inte så mycket.
Mönstret hittas Här: http://www.krakspark.blogspot.com/
och rekommenderas varmt.

lördag 22 oktober 2011

Nunotovad väska


Kommer inte ihåg om jag har visat den här väskan tidigare, men jag fixade lite med bilden så att den blev tydligare. Väskan är nunotovad på en sidenchiffong med blommor, och har påsydda rosa pärlor. Den är inte formtovad, utan jag har sytt den, och även fodret. Handtaget och låset kommer från panduro.

Lågstadieloppiset var en besvikelse, det fanns ingenting roligt alls, men jag fick spontanbesök av en gammal vän som drällde in med ost och kex och somnade på min säng, så nu skriver jag till ljudet av andetag.

Högen med nya (re!) saker som ska plåtas börjar verkligen bli enorm, jag måste få det här fixat nån dag. Det vore kul att kunna lägga upp nåt nytt här också...

fredag 21 oktober 2011

Rosa vansinnessjal

Ett av sommarens projekt blev en restgarnssjal i rosa-lila toner. Inte till mig, och jag har fortfarande inte lyckats prångla på någon den, så den ligger och väntar på ett hem. Sjukt mysig är den iallafall, hade jag inte varit så skeptisk till rosa och haft sånt överflöd av sjalar själv så hade jag behållt den, men men....

Imorgon ska jag gå och loota lågstadieloppis på skolgården några hundra meter härifrån och hoppas att de har några billiga tröjor i bra material att sälja till mig som jag kan repa upp och sticka till annat. Återkommer med hur jakten lyckades. Barnen vet inte vad som väntar dem.....

onsdag 19 oktober 2011

Ljus i mörkret



Fick för mig för ett tag sen att det skulle vara fint att sticka ett fodral till en sån där rislampa, gärna i nåt tunnt mohairgarn i nån fin färg. Ursprungligen så hade jag tänkt mig nån stor spetsstickad, men jag fick inte tag på nån stor (och orkade inte ta mig ut till IKEA a.k.a dantes inferno), däremot hittade jag ett gäng små på Granit. Någon påpekade brandrisken, men de har inte brunnit upp än, och klarar sig rislamporna så klarar de väl sig med ett extra lager utanpå också.

Jag stickade en tub med ganska stora stickor i förhållade till garnet(Rowans Kidsilk Haze), kanske nr 5, och innan jag fäste ändarna så petade jag in lampan ihopvikt. Sen vecklade jag ut den innuti garntuben och fäste ändarna och justerade samtidigt till öppningarna så att de passade med lampan.

Jag tänker att man skulle kunna göra en variant med pärlor i garnet också, det skulle vara ännu finare.

tisdag 18 oktober 2011

Once more, with feeling...


Jag försöker igen, efter en lååång period av total tystnad. Lite lättare blir det väl att jag under perioden har hunnit göra en massa projekt som nu bara väntar på att få bli utputtade i rampljuset.

The (amazing) Bunnynuggets and Longcat får börja. Under en period av flera veckor låg dessa små skapelser i ett av de många facken i mitt vardagsrumsbord (som också fungerra som projektgömma...) helt utan ögon och nos för att jag av någon anledning skjöt på detta in i absurdum. Till slut tyckte till och med jag att det började bli lite creepy, och vid det här laget har jag lyckats adoptera bort alla kaninerna, katten bor kvar här hos mig. Enligt manualen ( http://www.rebeccadanger.typepad.com/dangercraftsbunnynuggetknittingpattern.pdf ) gillar de kakaor, men jag har fått uppgifter från adoptivföräldrarna att de även är begivna i klosteröl och rödvin. En viss varning för det här mönstret dock, det är väääldigt svårt att sluta.....

söndag 26 juni 2011

Glad midsommar!


Bästa högtiden på hela året. Jag har firat som sig bör, och stickat en liten häst eftersom jag var bakfull och hade tråkigt. Allt på frihand, men om någon absolut vill ha så kan jag skrapa ihop ett.

söndag 15 maj 2011

Parliament Square




Musik påverkar mig väldigt mycket och jag är ofta väldigt påverkad av olika typer av musik när jag gör kläder.
När jag gick på en utbildning för några år sen lyssnade jag mycket på Stina Nordenstams "Parliament Square" och använde även den som inspiration till en kollektion vi skulle göra som slutprojekt. Här är låten i original http://www.youtube.com/watch?v=Oxbf_ShVwLc
och en fantastisk remix av en annan enorm inspirationskälla; The Knife http://www.youtube.com/watch?v=d-JuGewOvQY&feature=related som också funkar ganska bra till min kollektion, även om jag skulle vilja göra en version 2.0 till just den. Någon gång. När jag har tid och anledning.

I den magiska lådan från de mörka dimensionerna av mitt förråd fanns en krage som jag gjorde till, så jag satte ihop de delar jag har kvar av kollektionen för allmän beskådan.

Here Be Dragons


Jag letade efter något och fick den ljusa ideén att titta i lådorna i förrådet, vilket mer eller mindre är en blipp på kartan som borde markeras med "Here Be Dragons" på grund av alla outforskade lådor och kassar. Jag hittade en låda som verkade lovande, släpade med den in i hemmet igen och upptäckte en guldgruva i miniformat.
Om man producerar en massa saker på ren lust så blir det ibland svårt att få användning för alla prylar. Jag försöker ge bort en hel del, men det är inte heller alltid så lätt så rätt mycket hamnar i mitt förråd i lådor tills jag återupptäcker det på bästa Engelsk- kolonial- expedition i mörka Afrika- sätt, komplett med machete, bärelefanter och tropikhatt.

Det mest magiska den här gången var inte mindre än tre par vantar, som jag verkligen hade kunnat ha haft använding för under den fibulavinter som det var i vintras men som jag inte ens kom ihåg att jag hade. Varande mig, så lär jag väl glömma bort dem lagom till nästa vinter och skriva ett exakt likadant inlägg i maj nästa år. (Om inte jorden går under, Aztekerna och Nostradamus är ju rörande eniga om att det är vid årsskiftet det händer, men isåfall är det ju skit samma om jag har tre par extra vantar eller inte. Hoppas det blir spexigt.)

Jag hittade även en väska, en krage, en sjal och ett groteskt överpretantiöst broderi som naturligtvis inte hade lyckats hålla min uppmärksamhet någon längre stund.

Hursomhelst så tänkte jag dela med mig av denna skatt, med början av sjalen som är stickad av en massa små restnystan i matchande färger. Så himla fin, varför har den blivit förpassad dit?!

måndag 9 maj 2011

...och en helbild.


Tråkstickningen, i full glory. Sjukt skön, den här åker aldrig av.
Garnet började sin historia som en annan tröja, en hopplös kofta som var helt felkonstruerad eller iallafall inte ville sitta kvar på min lekamen utan åkte av hela tiden. Livet har lärt mig att det mesta går att repa upp, man behöver bara ta ett allergipiller mot dammet först, så det var bara att börja sprätta.

söndag 8 maj 2011

The End of Tråkstickningen


Tråkstickningen är klar. Den ska ju ha en eloge för att ha blivit en rätt snygg tröja, om än inte så rolig att göra. Bättre blev det efter lite tryck och en vända på symaskinen.

Ordentlig bild kommer imorgon, då kommer ett offe..ehum.. en vän menar jag som jag kan utnyttj.... be om hjälp. Muta, då. Sluta titta på mig sådär.

Metal Crocheting

För en massa år sen hade jag ett jättefint smycke i form av en kula (spelkula, ni vet såna där man hade när man var liten) som satt fast i en spiral av ståltråd. Jag var helt kär i den men den försvann för några år sen, säkert i nån av alla dessa flyttar jag har haft för mig. Om nån hittar den kan ni ju hojta, hittelön utlovas.
Den såg inte alls ut som den här lilla skapelsen, men den här är iallafall baserad på vidarespinnande från originalsmycket och en Kajsa Warg (jamen vafan har jag hemma då?).
Man behöver inte virka i garn, utan kan virka i det mesta som är böjligt och snörformat, till exempel tunna koppartrådar. Det kräver lite fingerfärdighet och att man inte gör fel, för det är mindre kul att repa.

Så jag får nöja mig med det här innan jag kan återkapa orginalet.

måndag 2 maj 2011

Inritat


De senaste dagarna har jag sprungit på En Massa Bra Idéer(tm) klädmässigt, som jag utan problem med med lite tid skulle kunna göra själv. Ett återkommande samtalsämne i vissa kretsar är situationen "Åååh, va fin! Den kan jag göra själv!". Att kunna hitta ett snyggt klädesplagg på stan och kunna gå hem och replicera det helt själv låter som en dröm i mångas öron och ska väl inte underskattas heller, men är inte så okomplicerat som det låter. Man ska ha tid också. Och material (rätt!). Och så ska man göra ett mönster, eller hitta ett färdigt, vilket inte heller är helt enkelt. För de allra flesta leder detta till åkomman "stora öronmärkta högar tyg på olämpliga ställen. De får gärna ligga framme, man ska ju snart använda dem till det där perfekta klädesplagget, de kommer ju bara att ligga ivägen en kort stund. Intalar man sig och ignorerer det faktum att man har 100 likadana högar som spridda skurar över hela hemmet. Man kan ju trösta sig med att de är en hyfsat billig tilläggsisolering.

Sen ska man hinna göra det där klädesplagget också innan det blir omodernt, eller man helt enkelt tappar lusten för det.

lördag 30 april 2011

Wanted


Jag vill ha en ny rolig stickning. Min tråkstickning är tråkig.... Den duger alldeles utmärkt till att ha på bussen /tåget på vägen till jobbet, men så roligt är det ju inte med mer eller mindre raka stycken i slätstickning. Det är inte ens melerat garn....

På bilden är en nunotovad (Världens roligaste teknik! Ni måste testa! Man tovar ihop ull och tunna tyger. Så mönstret på väskan satt i tyget.) väska som en vän fick på sin textilkonstnärliga examen där jag kände att hon gott kunde få nåt som nån annan hade gjort för en gångs skull. Annars blir det lätt så att man alltid blir den som gör till folk men aldrig får nåt gjort för att folk antingen tänker att man kan själv eller för att de faktiskt inte kan. (Det är ok!)
Ull är ganska faschinerande. Man kan få så fantastiska saker ur det genom att totalt misshandla det. Jag har tovat genom att stå och med all kraft drämma vad jag nu tovade i bordet många gånger och fått ett tunnt och fint resultat. Generellt sett gillar jag tekniker som innefattar våld.

Och när vi ändå är på ämnet har jag gjort precis tvärt om med mitt relativt ull-liknande hår idag. På grund av en viss sönderblondering är det inte så samarbetsvilligt, men har daltats med lite och ser nu ut som hår igen och inte någon sorts tovad tupé.

fredag 29 april 2011

Jag kan drapera också.


Det är fredagkväll, men jag ska jobba imorgon så jag är en duktig flicka (tm) och stannar hemma. Väl hemma skuttas det runt i takt till oljud, dricks White Russian som jag till min glädje upptäckte att jag hade prylar till och projektas. Projektet är någorlunda hemligt just nu, men kommer att publiceras till allmän åskådan om sisådär en månad.

I brist på annat tänkte jag visa upp en av mina specialförmågor (Marvelstyle). Jag kan nämligen drapera. Inte för att jag förstår vad som skulle vara så svårt med detta, men jag brukar dra till mig en del "oooohhh!":n och "aaaahhhh!":n. För den på området inte så nördiga betyder detta att man nålar upp tygstycken på dockor så att det ser ut som sydda plagg. Det kruxiga är att man måste få en hel massa tyg att "försvinna" och inte synas. I vanliga fall när man gör kläder klipper man ju bort sånt som inte ska vara med, men när man draperar är hela shabraket på dockan, och den ska ju helst inte ha spännande bölder under kläderna. (kanske vore nåt till Halloween, föresten.... ) Den här blåa blåsan uppskattades mest av kvinnor i 60-årsåldern och barn på ca 5-6. Personligen tycker jag att det ser ut som en Barbieklänning och det kanske förklarar en hel del.

Nej, nu ska jag sy volanger.

torsdag 28 april 2011

Long time no see

Det kom saker mellan, och inget jag har gjort under tiden har varit så photogenique...

Nu när jag är klar med de dåliga ursäkterna så tänkte jag fortsätta som vanligt. Om jag klarar av att stava rätt och hålla mig sammanhängande vill säga, vi inventerar på jobbet och det finns absolut ingenting som får en att tappa grepp om verkligheten så mycket som att räkna saker i stora kvantiteter.

Jag har fått fint garn iallafall, som ni ser på bilden. Något projekt är inte bestämt än, men jag återkommer om det. (det lutar åt hål....) Det är ett tunnt och fint lingarn för de som är intresserade.

Hittade en bok om William Morris på jobbet och fastnade i de enorma vävda tapeter de gjorde i mitten av 1800-talet. Orden "förslitningsskador" och "damm i lungorna" kommer upp i huvudet, men det är så att jag önskar att man fick vara med och göra dessa vackra ting. De är vävda, men så duktigt gjorda att de praktiskt taget ser målade ut. För de icke invigda är Morris grundaren till ett av världens mest kända tapet och tygmärken, ett företag som fyller 150 år i år. (Varsågod. Gratisreklam) De har en väldigt utpräglad stil som kan sammanfattas med tre ord: Viktoriansk, engelsk och ornamental. Underbart vackra mönster, i min lilla 40-talslägenhet skulle de mest se malplacerade ut men man kan ju drömma. Än är det inte för sent att bli en Östermalmskärring!

Nu ska jag gå och ta igen lite sömn. Gårdagen bjöd på spontanspelning med bra aggro-musik och trängsel. (Spontant för mig, inte för musikerna.) Jag vill också upplysa världen om att "riktiga män bygger sina egna instrument. Som håller för att stå på."

tisdag 19 april 2011

Hål

Jag har en svår relation till hål i kläder, designmässiga hål alltså. Såna som blir av att man ramlar och slår sig på knäna räknas inte. Problemet är att det är skitsnyggt! Det ger en edge, berättar en historia, ger kläder lite personlighet, är lite kaxigt. Jag gillar stickade hål, som sjalen här på bilden, det bryter upp strukturen och slätheten. Det går att fuska sig till också, alltså skapa långa hål utan att hela stickningen repar upp sig. ( Slå ett omslag, sätt en markör för att hålla reda på vilken maska det var, sticka några varv. Släpp den markerade maskan och dra ut stickningen så att det repar. Det stannar vid omslaget)
Förslitna hål i jeans har jag svårare för. Det ÄR snyggt, jag håller med. En liten del av mig tycker dock att man ska förtjäna sina slitna jeans, och miljötanten tycker att det är onödigt att göra saker sämre medvetet. Men...
Det är ju också en konst, att veta hur de ska slitas för att få olika strukturer osv. Patinerare måste vara världens bästa yrke, att bara få gå runt och och slita ner saker hela dagarna. Hörde om nåt projekt där de hade låtit renägare slita ett par jeans ett halvår och sen återskapat just de slitningarna.

Konsten, konsten... Det är svårt att veta var den börjar och slutar ibland.